Ångest
Jag säger bara fy fan, vaknade för typ en timme sen och hade sån jävla ångest. Jag såg allt spelas upp i repris för mina ögon och jag mådde så dåligt. Man tycker ju att tiden borde läka alla sår men i det här fallet tvivlar jag. Bara tanken av min brors blick gör att jag vill krypa under jorden och aldrig mer komma tillbaka. Det va vad jag borde ha gjort den dagen, men istället trodde jag att allt skulle bli bra. Det blir det inte. Man säger att det är lätt att vara efterklok, men jag vet inte om jag hade gjort något annorlunda. Jag är en person som hela tiden förstör för mig själv på olika sätt. Jag kommer aldrig kunna må bra eller hitta någon som älskar mig för den jag är.
För jag är helt enkelt inte värd det...
För jag är helt enkelt inte värd det...
Kommentarer
Postat av: Therese
vad?:/
Postat av: Anna Vestman
Men snälla Veronika! Du är ju en underbar människa, och jag är jätte glad att jag fått chansen lära känna dig! Du hade alltid så kloka åsikter & kommentarer när vi träffades!
Kram på dig & jag hoppas att du inser hur värdefull & omtykt du är!
Trackback
